Vaknade i vanlig ordning innan klockan, ahjuste jag bloggar ju aldrig så hur ska ni kunna veta ;)
Fast i morse var det vara 30min innan klockan ringde, frågade Kidde om det var värt att lägga sig igen,
vi kom överens om att det är lika bra att kliva upp.
Så nu när väckarklockan ringer så sitter och hos er istället.

Vi hade planerat så bra att vi skulle åka och handla regnkläder idag.
Rusta hade billigt regnställ sa Kidde. Inte så fint. Men hur snygg måste man vara egentligen?
Vi ska ha det när vi ska ut med Nellie. Ett snyggt med kvalite köper jag när det billigare inte längre duger. Sådan är jag.
Bara därför så regnar det direkt från morgonen. Det betyder att när jag åker till stan för att köpa regnkläder sedan så är jag redan blöt och kall.
Lovely!

God MOOORGON mina sköna bönor!

Läser kommentarer:
Jompen - åå hon är så go! Jag är typ kär i henne.
Kidde - i henne med?
Jompen - höhöhö
Kidde - jag blir snart sotis på alla tjejer du blir kär i.

sedan är det kanske inte riktigt kärlek det handlar om.
bara nästan.

Jag vet inte om jag tagit detta med er men jag sökte ju gravidpenning och
hoppades över allt i världen att det skulle gå igenom.
När det började närma sig ett beslut så var jag inte så säker längre på
om jag ville vara ledig från 60dagar innan, jag började hoppas att de inte skulle godkänna så jag slapp ta ställning.

När beslutet kom.. beviljat.. fick jag mer elr mindre panik.
Trodde jag var tvungen att svara direkt så jag ringde min arbetsgivare och bad om att få komma på kontoret och prata igenom det.
Jag mår ju bra i kroppen, inget ont och dagarna går fortare. Varför sitta hemma? Vem mår bra av det? Inte en Jomp.

Jag behövde inte svara direkt. Pju!
Vi bestämde att jag jobbar fram till semestern (det handlar om 10 arbetspass extra) och resten av tiden ta ut penningen på heltid, och skulle jag känna att jag inte orkar så behöver jag inte.
Papprerna till försäkringskassan kan jag skriva i sedan.
Tänk så bra det blev!


God morgon!

Trots fredagens misslyckade partytrick så tog vi oss ändå in till stan för model lab.

Sååå roligt var det!
Får ni chansen så TA den! :)
Att jag fick en "naturlig look" kändes bra. I vanliga fall är ju smink en av mina bästa vänner. ;)






Och så Favoriten!

Tänka sig att jag lyckades roffa åt mig en sådan stilig en karl! <3

I fredags skulle vi vara duktiga och effektiva jag och Kidde.
Vi skulle ju ha fredagsmys för första gången på flera veckor.
Medans middagen var i ugnen så gick Kidde ut för att gå med Nellie,
samtidigt skulle jag gå ut i skogen och lägga ett spår,
sedan skulle vi in och äta, gå spåret med Nellie och sedan fredagsmysa.

För första gången på väldigt länge tog Kidde med sig mobilen ut på promenaden. TACK GUD!
Jag stoppade in maten i ungnen, tog spårgrejerna och gick ut i skogen.
Ringde Kidde för lite sällskap.

En hopsnickrad stege ligger mitt för där jag ska gå, så tänkte jag att lättast för Nellie är om jag kliver lite innan stegen, mellan spjälorna i stegen och sedan efter.
Kliver mellan spjälorna och känner något vasst i skon, rycker rent reflexmässigt upp foten och hinner tänka
"PJUUU!!! jag höll på kliva på en spik" när jag tappar balansen och kliver in en spik, rakt i foten.

Jompen (lugnt) - Jag har en spik i foten...
Kidde - Va? skojar du?
Jompen - Nej. Jag har en s p i k i foten.

Kidde springer hem med Nellie, och ut i skogen för att leta efter mig.
Ser honom och ropar var jag är.
Jag kan inte dra lös foten själv och har stått på ett ben och det börjar krampa, jag blir illamående och är inte långt ifrån att svimma.
- Jag får inte svimma. Inte ståendes med en spik i foten. aaaandas.
Jag kan inte lägga mig ned då spiken sitter fast i en stege på marken och lyfter jag foten så följer hela stegen med.

Kidde ringer 112. Blir kopplad till en sjukvårdare som efter en stund vill prata med mig.
Hon säger att hon KAN skicka en ambulans som ger bedövning innan de drar ut spiken men att jag MÅSTE få ut den. Det gör ondare ju längre den sitter i.

Hon har rätt. Jag kommer aldrig orka stå kvar tills de kommer.
Jag ber henne vänta i luren, kastar i väg mobilen och Kidde får dra lös. P A I N !

Hon skickde en taxi så vi skulle ta oss in på lassa där de på 2½h bedövade, pain, spolare rent, pain, gav stelkrampspruta och skickade hem mig med antibiotika.

Kidde berättade om när jag lyfte på foten och hela stegen följde efter.
Läkaren - COOLT! vilket partytrick!
Han var helt faktastisk.

För tillfället hoppar jag runt på kryckor. Att stödja på foten går nätt och jämt.

I mårse när jag vaknade kunde jag vicka lite på tårna, VILKEN lycka! Det går åt helt rätt håll.
Underbart!


Kärlek till min Kidde!<3

Att det är så himla lätt att tappa bloggrutinerna bara för att det blir helg och man inte har tid.

Jag minns inte ens vad vi gjorde helgen som var.
Elr jo.. På fredagen åkte vi till mams och grattade henne lite i förskott, käkade middag (med tv:n som huvudpunkt) sedan åkte vi till Ylva och Hasse och fikade.
Jätte trevligt!

Vi var sååå smarta när vi under bussresan kom på att vi kan hoppa av efter vägen och gå typ 30min
istället för att åka in till stan och byta buss för att ta oss hem.
Vi hoppade av efter vägen och kom hem en timme tidigare än planerat. KUNG!

Lördagen minns jag inte alls vad vi gjorde.

Söndag.. då var vi på spårkurs med Nellie.
Jätte roligt! trots spöregn och inga regnkläder.
* Jätte bra!
* Jätte fint!
* Hon spårar PRECIS som en husky ska spåra!
Nöjdaste matte! <3

Kidde var sjuk hela förra veckan.
Han hade så grymt ont i huvudet att tillomed jag tyckte synd om honom.
Jag tycker synd ENDAST vid feber.

Den veckan var ungefär såhär kul:


Han sov... och sov... och sov..
Shit tänkte jag, han MÅSTE vara sjuk!

Med tanke på alla hjärnskakningar han haft så har han varit lite orolig att
denna återkommande huvudvärken som ingen läkare kan lokalisera skulle ha något med en skada på hjärnan att göra.

På fredagen ringde han Hc, fick en läkartid. Läkaren gjorde en rutinundersökning, tog lite prover och sa att han skickar en remiss till akuten så han får göra en rötgen.
Jahapp..
efter 6h (!!!!) i väntrummet å akuten får han äntligen träffa en läkare som konsterar
det Jompen under dagen påpekat...
S p ä n n i n g s h u v u d v ä r k .

Underbara läkare det finns på hälsocentralen.

13 veckor kvar. Det är egentligen inte så mycket.
Det var ungefär den tiden från att vi plussade till att det var okej
för familjen att skriva ut sin stolthet på facebook.
Den tiden gick fort.
Jag säger hela tiden till folk att "det går så himla fort!" Det tycker jag inte..
inte egentligen.
Jag har kommit långt i graviditeten och har bara en tredjedel kvar, men fort, det har det inte gått.

Gått upp i vikt har jag gjort. ligger inom normal <OK>
Men! precis innan graviditeten började jag nå mina mål med träningen.
När jag blev gravid mådde jag såå illa och träning fanns inte i tankarna alls.
Att jag sedan läste och hörde överallt att jag måste ta det lugnt med träningen,
inte ta i för hårt, inte springa och inte göra situps gjorde ju att jag tyckte det var helt
värdelöst att gå på mina gympass. Vad ska jag göra medans dem gör situps?

NU! vet jag annat.. jag hade gott kunnat fortsatt med träningen, precis som innan.
Det vet jag nu, nu när musklerna förvandlats till fett och jag inte kan börja förbränna förens Theo är ute.
Värdelöst. viktfixerad.
Jag säger inte att jag inte gillar tjocka människor, det gör jag. och jag UPPSKATTAR och beundrar när dem dessutom kan vara stolt över det.
Tänk om jag också kunde få vara det? få känna att jag ÄR fin. ändå liksom.

Jag lovade mig själv i början av graviditeten att jag inte skulle deppa ihop över vikten.
Det är normalt. Man SKA gå upp i vikt när man är gravid.
Jag visste att musklerna skulle förvandlas om jag inte tränade men jag skulle inte bry mig, det var ju av en god orsak.

Just nu vill jag bara att han ska få komma ut. Inte NU utan att tiden ska gå fort så han är helt färdigbakad.
Det här var inte ett dugg roligt.
Jätte mysigt när han ligger därinne och sparkar, gör kullerbyttor, boxas och bara mår som han ska.
Men jag vill att det ska bli dags nu. Få hålla honom i mina armar och känna att det var värt.
Just nu känner jag ingenting.

Jag ville egentligen ingenting, jag har liksom bara lite tid över.

En dag som denna, inte när det var svinkallt (läs 5grader) utan idag när det är så varmt att man bara orkar vara ute en liten liten stund för att sedan gå in och svalka sig en kvart.
Underbart att vara ledig en sådan dag.

Inte mkt har hänt på senaste tiden.
Vi var iväg på begravning till min lilla farmor sov gott och efter det fika hos min ena faster med släkten.
Helt underbart var det. Sååå roligt hade vi under fikan med såå många skratt.

Däremot så slog det mig med ett bakslag när vi kom hem att visst fan, jag är laktosintollerant. Grädde på tårtan och mjölk i kaffet var inte alls vad min mage var sugen på. Haj fajv!

Varför ses vi bara på begravningar? släktträff kanske vore något?
Under fikan satt jag, brorsan och Kidde och snackade med en kusin och hade SÅÅ roligt, sist vi träffade honom var på hans pappas begravning för x-antal år sedan.
Att man inte tar tillvara på tiden medans alla finns vid liv.

Nu tänker jag gå ut och sola lite. Igen. Innan lunch.